Efter några veckors novembermörker, halsfluss, förkylning och mycket jobb känns det som att livet känns lättare igen. I dag har det varit underbar höstsol ute och jag har äntligen fått träna vilket var ett bra tag sen. Nu ska det bli stavintervaller igen så att man kanske kommer i gång lite innan skidsäsongen börjar.
Första advent närmar sig och då brukar det vara okej med mörker tycker jag. Det är november som är så himla jobbigt! Snart är det full julrusch och det står inte på förrän jullovet är här. Och sen mina vänner så vänder det igen och vi kan vänta på att ljuset kommer tillbaka till oss. Bara att ladda för tjejvasan och göra upp en ny lista inför nästa års tävlingar och roliga lopp:-)
Den här tiden på året är jobbig tycker jag. Man jobbar, kommer hem, lagar mat, jobbar lite till och somnar. Mörkret gör mig smådeppig, har ingen lust till nånting. Att man varit sjuk fram och tillbaka och inte kan träna gör inte saken bättre direkt. Tur att man har några bra träningskompisar som tjatar lite så att man kommer ut. Vore det inte för dom skulle träningen ligga nere helt.
Får ta en lugn period helt enkelt och komma igen när snön dimper ner så vi får åka skidor. jossan fick ju nya och vill börja träna hon också så vi får väl nöta runt fotbollsplanen i december hoppas jag!!!
Hade bestämt mig för att skriva lite i går när det var ett så speciellt datum, 11 11 11, det hade varit roligt att ha lite dagbok kvar till sen vad man gjorde den här speciella dagen. Men.... det hände inte så mycket. Jag hade NO med mina elever mellan halv 11 och halv 12 i går och vi försökte komma på allihopa vad vi skulle göra när klockan slog 11:11, det slutade med att vi gjorde "raketen" allihopa, för att sen, när klockan slog 11:12, återgå till att skriva Kemirapporter.
Så för omvärlden och mig själv kan jag dokumenterar fredagen den 11/11 - 11 kl 11:11 Gjorde jag raketen med ett gäng härliga ungar.
vi diskuterade det fatkum att vi aldrig får vara med om ett så speciellt datum igen om vi inte lever i 100 år till då förstås och alla tyckte nog att det var lite högtidligt!
Man ska ju lära sig av sina misstag, inte göra samma om och om igen. Om man tänker på samma sätt som man alltid har gjort, kommer man att göra som man alltid gjort och saker och ting kommer att bli......som dom alltid varit.
Fast det där gäller ju självklart inte mig som ni förstår:-)
Bra låt förresten!
Picture perfect memories Scattered all around the floor Reaching for the phone 'cause I can't fight it anymore
And I wonder if I Ever cross your mind For me it happens all the time
It's a quarter after one I'm all alone And I need you now Said I wouldn't call But I've lost all control And I need you now
And I don't know how I can do without I just need you now
Another shot of whiskey Can't stop looking at the door Wishing you'd come sweeping In the way you did before
And I wonder if I Ever cross your mind For me it happens all the time
It's a quarter after one I'm a little drunk And I need you now Said I wouldn't call But I've lost all control And I need you now
And I don't know how I can do without I just need you now
Whoa, whoa Guess I'd rather hurt Than feel nothing at all
It's a quarter after one I'm all alone And I need you now And I said I wouldn't call But I'm a little drunk And I need you now
And I don't know how I can do without I just need you now I just need you now
Varenda eviga gång vi ska till och få lov så blir jag sjuk, jag har varit hemma från jobbet dagarna före både sommarlov, påsklov och jullov. Den här gången blev det höstlovet.
Sista skoldagen innan lovet vaknade jag och kände mig riktigt risig, men pallrade mig i väg till jobbet i alla fall med ursäket om att det var en kort dag och att jag ändå måste hämta och lämna barn. När vi kom hem däckade jag totalt. Fick 40 graders feber på några timmar och var helt väck. Lördagen var det feber, halsont och allmän dödskänsla som gällde. Eftersom jag inte lyckades sova en blund på lördagnatt så ringde jag sjukvården redan på söndagmorgon och fick en tid.
Proppade i mig både det ena och de andra för att kunna stå på benen och ta mig till lasarettet och det funkade tydligen, för när dom tog tempen på mig där så hade jag 36,6 Fantastiskt tänkte jag jag kanske håller på att bli frisk.... Farbrorn Doktorn ruskade på huvudet när han kikade i min hals och sa typ bara: Streptokocker och Kåvepenin!!!
Skönt tänkte jag, nu blir jag frisk (har ju haft näradödenupplevelse sen i fredags). Nu råkar det ju vara så att man får vänta lite innan man blir frisk även om man får antibiotika, det var inte jag så sugen på eftersom jag höll på att dö av hunger, svårt att äta liksom när halsen ser ut som den gör. Man blir ju liksom inte proppmätt på piggelin, vilket i och för sig är perfekt föda när man har halsfluss:-)
Okej, i dag är det i alla fall onsdag och jag har varit på benen nästan hela dagen, jag är ganska trött och slut och har fortfarande ont i halsen men nu kan jag äta och dricka som vanligt. Har till och med tagit min första kopp kaffe nu!
Ge mig bara ett par - tre dagar så ska jag snart ut och springa igen! Tjingeling govänner!
