LIVET I LA

 

I dag har jag sprungit Tällbergs kvartsmaraton. Det blev ett bottennapp. Eftersom det var väldigt varmt i dag så hade jag druckit både det ena och det andra så att jag skulle vara förberedd, men icke.

Det kändes bra i början (nerför så klart) och det var inte allt för många tjejer före mig de första kilometrarna, tappade några i de rejäla uppförsbackarna men lyckades springa om några utför igen sen, det kändes bra. Men när jag sprungit runt 6 km, kände jag hur jag började frysa och eftersom det var nästan 30 grader varmt och jag sprang så fort jag kunde så insåg jag att läget inte var helt under kontroll.

 

Jag frös så att jag fick ståpäls på både ben och armar och benen kändes som spagetti, jag släpade mig fram och gick säkert 1-2 km allt som allt. Tjej efter tjej sprang om mig. Jag var beredd och bryta vid varje vätskekontroll (det fanns 4-5 st st längs med vägen, bra arrangemang+ att boende kom ut med vatten överallt, riktigt trevligt).

Jag visste att jag skulle bli besviken om jag inte tog mig i mål, samtidigt som jag inte ville gå i mål på en dålig tid.

 

När jag hade ca 1 km kvar såg jag brorsan i dikeskanten med en halvt avsvimmad tjej, hon hade bara ramlat ihop på vägen, då var jag på väg att stanna jag med fast det var mindre än 1 km kvar....

 

Nåväl, tog mig i mål och nu mår jag fint igen.