Tiden går fort när man har roligt (eller när man bara jobbar jämt).
Tråkigt med höst, det är mörkt, man är trött, inga löptävlingar så långt ögat kan nå och ingen snö heller så man kan åka skidor.
Jag har köpt ett par nya skateskidor som jag verkligen väntar på att få prova. Hoppas nån kan lära mig bara för jag är värdelös på att åka fristil. Men, jag ska lära mig det i år!
Vi ska dra till Vemdalen hela klanen efter jul så då kanske man får tid att åka en del i alla fall. helst 2 gånger om dagen.
Vi får se.
Ja, nu har jag i alla fall skrivit några rader så att ni vet att jag lever. Får se om jag återkommer innan Premiärmilen i mars :-)
Våren har kommit och allt rullar på i väldig fart. Har hunnit med 3 tävlingar i år och det blir väl några till skulle jag tro.
Premiärmilen i mars med en riktigt rejäl förkylning. Sprang i alla fall för jag visste att jag skulle ångra mig annars men det tog 2 minuter längre än i fjol.
Sprang Spring i benen i söndags och då kom jag faktiskt 3:a. 10 km terräng på 51:02. I onsdags spran gjag och Krickan Älven runt i Borlänge. Båda två sprang bra och min tid blev 21.50 på 4,6 km. Jag var nöjd men dom andra sprang riktigt bra och det slutade på 18 av 25. Ingen barnlek det där inte!
Har anmält mig till Blodomloppet, Tjejmilen, Vasastafetten och Tjurruset än så länge men jag gissar att det kommer att bli lite mer.
Ska se om jag lyckas hålla den här bloggen levande, lovar att försöka.
Livet är inte en dans på rosor, det är inte meningen att det ska vara det heller tror jag, då skulle vi aldrig uppskatta när allt gick lätt och allt bara rullar på. Det är först när man tagit sig igenom en massa saker som man kan uppskatta vardagen och se hur bra det är när allt bara rullar på. Är det inte så att om man tar sig igenom en massa tunga saker så inser man hur mycket man faktiskt kan vara lycklig över? Gör man det tror ni om man inte tar sig igenom det dåliga också? Efter uppförsbackar kommer nedförsbackar, men om man bara håller sig till flacka banor så får man inte några nedförsbackar heller eller vad säger ni?
Minns ni Sally på bibblan som sa, man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke!
Det är bara att ta fart, så småningom kommer nedförsbacken och den är härligare än ständigt flack mark!
Ok, jag vet att jag inte skrivit på väldigt länge. Sorry för det! Men eftersom den här bloggen mer och mer handlar om träning och jag nu vilat i flera veckor så har det inte blivit något. Men...I´m back...tror jag.
Dagen före julafton tog jag en löptur med J och insåg då att det gör för ont i mitt knä för att springa och bestämde mig för att nu måste jag verkligen ta i tu med detta. Sagt och gjort så ringde jag kiropraktorn och fick komma den 28/12. Det fanns en del i min kropp att fixa kan man säga.. Hade ju en gissning på att benen var olika långa och det stämde ju. Bäckenet låg väldigt snett, vilket resulterade i ca 2 cm skillnad på benens längd. Hade också en rejäl inflammation i låret och rumpan. Många saker att fixa i både rygg och nacke fanns också. Han förklarade att vissa delar jag hade problem med orsakades av mitt "löparknä" vilket jag inte känt av men inflammationerna jag hade kom därifrån. Men det var inte det som var det egentliga problemet med mitt knä. Jag har ju ont på insidan och inte på utsidan. Fick en rejäl dos antiinflammatoriskt och vila 1 vecka.
Tillbaka igen en vecka senare fick han göra om hela proceduren efter som allt låg som från början igen. Nya tabletter i 1 vecka och en stilla undran från kiropraktorn hur 17 det kan komma sig att jag inte har ont av den rejäla inflammation jag faktiskt har...
I dag har jag varit tillbaka igen och tro det eller ej men nu låg bäckenet som det skulle, inflammationen fanns kvar och nya tabletter igen.... men nu kunde han konstatera att mitt knäproblem inte gick att göra mer åt än att börja spruta med kortison. Inte löparknä-problemet utan "ontpåinsidanproblemet". Jaha så nu väntar jag på en tid för att åka och få kortison i knäet av den berömda Ronny Borelius...ni vet han som influensavaccinerade spelarna i Leksands IF och inte blev så populär... Fast han kan sin sak ändå tror jag. Om jag nu får ordning på mina inflammationer så tror Mr kiropraktor att jag kommer att bli en bra mycket bättre löpare och det låter ju bra tycker jag.
Efter några veckors novembermörker, halsfluss, förkylning och mycket jobb känns det som att livet känns lättare igen. I dag har det varit underbar höstsol ute och jag har äntligen fått träna vilket var ett bra tag sen. Nu ska det bli stavintervaller igen så att man kanske kommer i gång lite innan skidsäsongen börjar.
Första advent närmar sig och då brukar det vara okej med mörker tycker jag. Det är november som är så himla jobbigt! Snart är det full julrusch och det står inte på förrän jullovet är här. Och sen mina vänner så vänder det igen och vi kan vänta på att ljuset kommer tillbaka till oss. Bara att ladda för tjejvasan och göra upp en ny lista inför nästa års tävlingar och roliga lopp:-)
Den här tiden på året är jobbig tycker jag. Man jobbar, kommer hem, lagar mat, jobbar lite till och somnar. Mörkret gör mig smådeppig, har ingen lust till nånting. Att man varit sjuk fram och tillbaka och inte kan träna gör inte saken bättre direkt. Tur att man har några bra träningskompisar som tjatar lite så att man kommer ut. Vore det inte för dom skulle träningen ligga nere helt.
Får ta en lugn period helt enkelt och komma igen när snön dimper ner så vi får åka skidor. jossan fick ju nya och vill börja träna hon också så vi får väl nöta runt fotbollsplanen i december hoppas jag!!!
Hade bestämt mig för att skriva lite i går när det var ett så speciellt datum, 11 11 11, det hade varit roligt att ha lite dagbok kvar till sen vad man gjorde den här speciella dagen. Men.... det hände inte så mycket. Jag hade NO med mina elever mellan halv 11 och halv 12 i går och vi försökte komma på allihopa vad vi skulle göra när klockan slog 11:11, det slutade med att vi gjorde "raketen" allihopa, för att sen, när klockan slog 11:12, återgå till att skriva Kemirapporter.
Så för omvärlden och mig själv kan jag dokumenterar fredagen den 11/11 - 11 kl 11:11 Gjorde jag raketen med ett gäng härliga ungar.
vi diskuterade det fatkum att vi aldrig får vara med om ett så speciellt datum igen om vi inte lever i 100 år till då förstås och alla tyckte nog att det var lite högtidligt!
Man ska ju lära sig av sina misstag, inte göra samma om och om igen. Om man tänker på samma sätt som man alltid har gjort, kommer man att göra som man alltid gjort och saker och ting kommer att bli......som dom alltid varit.
Fast det där gäller ju självklart inte mig som ni förstår:-)
Bra låt förresten!
Picture perfect memories Scattered all around the floor Reaching for the phone 'cause I can't fight it anymore
And I wonder if I Ever cross your mind For me it happens all the time
It's a quarter after one I'm all alone And I need you now Said I wouldn't call But I've lost all control And I need you now
And I don't know how I can do without I just need you now
Another shot of whiskey Can't stop looking at the door Wishing you'd come sweeping In the way you did before
And I wonder if I Ever cross your mind For me it happens all the time
It's a quarter after one I'm a little drunk And I need you now Said I wouldn't call But I've lost all control And I need you now
And I don't know how I can do without I just need you now
Whoa, whoa Guess I'd rather hurt Than feel nothing at all
It's a quarter after one I'm all alone And I need you now And I said I wouldn't call But I'm a little drunk And I need you now
And I don't know how I can do without I just need you now I just need you now
Varenda eviga gång vi ska till och få lov så blir jag sjuk, jag har varit hemma från jobbet dagarna före både sommarlov, påsklov och jullov. Den här gången blev det höstlovet.
Sista skoldagen innan lovet vaknade jag och kände mig riktigt risig, men pallrade mig i väg till jobbet i alla fall med ursäket om att det var en kort dag och att jag ändå måste hämta och lämna barn. När vi kom hem däckade jag totalt. Fick 40 graders feber på några timmar och var helt väck. Lördagen var det feber, halsont och allmän dödskänsla som gällde. Eftersom jag inte lyckades sova en blund på lördagnatt så ringde jag sjukvården redan på söndagmorgon och fick en tid.
Proppade i mig både det ena och de andra för att kunna stå på benen och ta mig till lasarettet och det funkade tydligen, för när dom tog tempen på mig där så hade jag 36,6 Fantastiskt tänkte jag jag kanske håller på att bli frisk.... Farbrorn Doktorn ruskade på huvudet när han kikade i min hals och sa typ bara: Streptokocker och Kåvepenin!!!
Skönt tänkte jag, nu blir jag frisk (har ju haft näradödenupplevelse sen i fredags). Nu råkar det ju vara så att man får vänta lite innan man blir frisk även om man får antibiotika, det var inte jag så sugen på eftersom jag höll på att dö av hunger, svårt att äta liksom när halsen ser ut som den gör. Man blir ju liksom inte proppmätt på piggelin, vilket i och för sig är perfekt föda när man har halsfluss:-)
Okej, i dag är det i alla fall onsdag och jag har varit på benen nästan hela dagen, jag är ganska trött och slut och har fortfarande ont i halsen men nu kan jag äta och dricka som vanligt. Har till och med tagit min första kopp kaffe nu!
Ge mig bara ett par - tre dagar så ska jag snart ut och springa igen! Tjingeling govänner!
I dag har vi krypit, kravlat, sprungit, badat och klättrat och jag längtar redan till nästa år.
Det roligaste jag någonsin gjort tror jag. Fantastiskt att få skita ner sig så enormt. Det var både värre och roligare än jag trodde. Har aldrig någonsin krypit fram i så mycket lera, dy och vatten, har aldrig krypit uppför så branta backar, jag har heller aldrig badat med kläderna på i oktober. Men...både jag och Jessica hade båda skorna på oss in i mål och det var det långt i från alla som hade.
Hoppas på bilder på tjurruset.se.. Det var inte läge att ha kameran med sig om man säger så.
Jag skulle inte ha några problem med att bo i Turkiet...tror jag. Ja, varför inte gifta sig med nån i Turkiet och bo där och åka till Sverige en vecka om året i stället. Skulle nog funka tror jag.
Vet inte vad mina barn säger men jag kan i alla fall lova att de trivdes där. Attans vad de har badat och haft roligt. Jag har också haft det bra, druckit öl hela dagarna, badat, solat, shoppat och slappat helt enkelt.
Har varit förkyld i flera dagar och väntat på att höstsjukan ska bryta ut på allvar, men icke. I fredags tog jag en löptur trots att jag bestämt mig för att vila och det kändes hur bra som helst trots snor och hosta.
I dag var det dags för Träflasklöpet i Sundborn och jag kände när jag vaknade att jag borde låta bli, frusen, snorig och hostig som jag var men eftersom det eventuellt är årets sista löptävling så tyckte jag att det fick bära eller brista...och det gjorde jag helt rätt i:-)
I dag blev jag nämligen första tjej i mål för första gången, känns bra kan jag säga. Det var dock motionsklass och tjejer och killar sprang i samma klass så jag slutade på en 6:e plats - men ändå väldigt nöjd, trots vanliga kräkatacker och i dag även håll!!!
Men det är det värt!
Nu laddar vi om för Turkietresan - det är inte långt bort nu!
Då var det avklarat också då, missnöjd. Var ganska säker på att jag skulle komma under 50 minuter. Men nejdå, slutade på 51,30. Benen gjorde ont redan efter ett par kilometer, gillar inte asfalt. Trots dålig tid så hade vi en bra dag med fint väder och jag kommer garanterat springa tjejmilen igen!
Nu har vi sprungit Vasastafetten och det var verkligen skoj. Slutade på en sjunde plats av 37 damlag vilket jag är väldigt stolt över. Femman var bara drygt en minut i från oss på 9 mil och fyran ca 20 sekunder. Man funderar ju alltid över om man inte kunde tagit i lite lite mer när man ser resultaten. Men, men... Vi är nöjda och tänker ta revanch nästa år:-)
Skolstarten är avklarad och det är jobb dygnet runt som gäller nu ett par tre veckor framåt. Men jag ska ju vara tjänstledig för att åka till Turkiet i slutet på september så det känns rätt så ok. Mitt jobb är ju trots allt fantastiskt och det är verkligen skoj att få träffa alla glada elever igen.
Nästa vecka går både Älven runt och tjejmilen av stapeln, sen väntar Träflasklöpet i Sundborn, efter det tror jag att jag ska ta det lugnt med tävlandet ett tag. Det har blivit en hel del i år.
