Varför har vi höst egentligen? Jag tycker den här årstiden är värdelös faktiskt. Det är kallt, det blåser och allt som man slitit med bara vissnar och ser ut som skräp. Det är ruskigt jobbigt att ta sig upp på morgonen och livet är bara jobba, äta och sova känns det som.

Jag vill ha sommarlov, solbränna och lediga dagar. Långa ljusa nätter och mys på altanen. Men, men det är väl bara att ställa in sig på adventsljusstakar och julklappar nu.

Höststarten har inneburit mycket jobb och faktiskt mycket springning vilket i och för sig är positivt. Har hunnit med 5 lopp sen i våras nu och det känns bra. Har faktiskt lyckats med en 6:e och en 4:e plats på 5 km lopp och lidingötjejlopp gick över förväntan, 54 minuter och en 455:e plats av 4550 startande. det är jag ruskigt nöjd med, har ju bara sprungit sen i våras.

Jonatan har hunnit haft sitt första party härhemma också, 6 galna 8-åringar som härjade här i två timmar, dom rev till och med ner gardinstången i vardagsrummet, nästan vildare än de fester jag brukar ha här ;-) Kul hade dom i alla fall.

Josefin planerar sitt 5-årskalas var och varannan kväll när hon går och lägger sig och jag försöker förklara att det måste bli både vinter och vår innan det är dags för henne att fylla år. Men hon tycker att man ska planera i tid, för annars står man där helt plötsligt och har glömt att bjuda in sina vänner säger hon.

Eftersom jag har grävt ner mig i jobbet så in i vassen den här hösten så ser jag framemot nästa helg när jag och mina syskon (med fruar) och förhoppningsvis Anna och Terese (med respektive sambo) ska få gå på 40-årsfest tillsammans. Inte är det vilken 40-årsfest som helst vi ska på heller utan närmare bestämt exets. Har inte varit ut på nåt skoj sen skolan började så det är verkligen dags.

Nej, nu ska jag ta och rycka upp mig tror jag och gå ut och peta ner några höstlökar. Då har jag något att gå och vänta på i vår när snön smälter. Till er som gillar hösten och är på gott humör den här tiden på året vill jag bara säga: Kom hit och smitta mig!

Kram